Tala om trevlig söndag. Först hade jag en alldeles lagom dos av produktivitet på sisådär styvt fyra timmar, varvid jag kom hem till ett avkopplat balkongläge var ett par glada tjejer syntes; varav den ena var jätteglad för att hon hade fått LEGO i form av Ninjago. Så, framåt söndagskvällen satte jag mig med lilltjejen på hennes rum och vi byggde ihop allting.
Nå, vi två av tre farkoster och stannade upp på ungefär 95% av den sista, då jag plötsligt hamnade i ett förvirringstillstånd när vi fick kvar fler attiraljer än vad vi borde. Nästa dag skulle det dock uppdagas att LEGO varit hyggliga och oannonserat och mer eller mindre på måfå hade skickat med reservdelar av några av artiklarna. De kanske i regel gör så, jag vet inte. Det var [uppenbarligen] alldeles för många år sedan jag själv pillade med LEGO till vardags. Jag kommer emellertid aldrig att glömma min barndom. Jag har min älskade mamma att tacka för så mycket LEGO.
På kvällen var Klara trött och somnade — som vanligt — med vällingflaskan i truten. Gustaf hade krupit upp och lagt sig alldeles intill henne. Han är alltför mysig, vår katt, han har börjat kurra upp sig uti Klara just under nattning allt oftare, nu på sistone. Det är som att han känner att hans närvaro har en avkopplande funktion.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar