En plötslig idé och förberedelse till avfärd
Torsdagen började som vilken dag som helst. Nå. Jag vaknade med lite krypande ångest över att mina fem semesterdagar snart var oss om ryggen och att vi inte hade gjort något speciellt. Så föreslog jag att vi skulle göra en tripp till någon av grannstäderna över dagen, d.v.s. Skellefteå eller Örnsköldsvik. Ingrid var på idén, och så käkade vi frukost och började lite smått på att spåna på idéer.
Efter frukosten slog jag mig ner på porslinet för att finna den dagliga ro. Utanför pratade Ingrid i telefon med min älskade lilla mamma. Jag satt där i mina egna tankar då Ingrid plötsligt kom bakom dörren och utbrast "Carl, din mamma är i Piteå!", varvid min förvåning var ett faktum. Herre jösses.
Ja, det tog inte mer än tio sekunders överläggande innan jag snabbt kungjorde att planerna nu hade blivit ändrade; vi skulle minsann bege oss över länsgränsen norröver. Jag har inte träffat min mamma på år och dagar, och det har minsann inte hennes barnbarn heller. Så det så.
Från detta ögonblick gick faktiskt allt rätt snabbt. Vi bestämde oss för att inte göra något stor grej av resan, om än vi tidigt uttalade att det eventuellt kunde bli tal om en övernattning. Vi skulle i alla fall bara ta med oss det allra nödvändigaste, och snart var vi packade och redo för avfärd.
Nåja, först slog jag sak i något som jag faktiskt har ämnat göra i flera veckor, nämligen att ta av den ruskiga kalufs som vuxit fram på mitt huvud. Närmare bestämt lät jag ungen göra jobbet, vilket hon gjorde med bravur.
Färden norrut, helt utan vidare
Så gick resan i nordlig riktning, och vi hade då tur med vädret, kan man säga. Varken älgar eller trafikolyckor stötte vi på efter vägen. Allt gick som på räls. Det var dock tydligt att sommaren sjunger på sista versen. Det kändes som att varannan bil vi mötte eller samkörde med släpade på en husvagn, eller rentav var en husbil. Svenska och utlandsregistrerade om vartannat. Alla hade de gemensamt att hade haft en härlig semester någonstans, och nu var på väg hem till sitt, respektive. Vi var istället på väg mot vår semester.
Ankomsten till Öjeby kyrkstad
Vi åkte raka spåret ut till Öjeby kyrkstad, var mamma har kyrkstugan. Utanför skådade jag en fransk bil i svart metallic, denna hade mamma minsann hyrt för fortskaffning under sin vistelse i norr. Hon flänger en hel del, min mamma.
Nå, den stora kramen var enorm och vi hann bara över tröskeln så serverades det frystorkat kaffe med pepparkaka till. Helt på mammas manér. Jag fullkomligt älskade situationen, och njöt av varenda sekund. Vädret var vackert och jag tog en härlig bild på tjejerna ute på kyrkstugans trapp innan vi lättade ankar mot pizzerian.
En smarrig familjepizza
Vi var alla ruskigt hungriga, då lunchen uteblivit eller om vi ska säga att den hade blivit kraftigt förskjuten. Nå. Vi hamnade på Pizzeria Äljest, var jag faktiskt inte kan minnas att jag har käkat tidigare. Vi beställde en familjepizza, vilket lyckligtvis inte skulle bli några problem att käka på plats. Ja, somliga pizzerior ställer ju bara upp på avhämtning när det kommer till dessa gigantiska pizzor, varför vet jag inte riktigt.
Nåväl, passar på att inflika att salladen som vi åt till förrätt faktiskt fick högsta betyg. Oerhört god var den. Pizzan som snart kom ut till oss var uppskuren i bitar och den smakade riktigt bra, även den. När vi ätit färdigt tackade jag två gånger för god pizza och sedan lättade vi ankar.
Glass i sommarstugan
Nästa destination blev Sjulnäskullen, var vi har vårt lantställe (var jag dessutom bodde en period som barn). Mamma hade minsann flera paket gräddglass liggande, så detta serverades ute på bron, just som b.i.t.d.
Mamma visade mina gamla leksaker, och sedan gick vi en promenad och tittade på kossorna som ägs och sköts av grannen, som råkar vara en av traktens största bönder. Rätt vad det är dök en ung man i traktor upp. Han stannade och hälsade. Han var enorm. Han var son till ägaren till all mark och korna, av mig och mina släktingar (sedan urminnes tider) alltid kort kallad "bonden".
Jag sade att jag förmodligen hade träffat honom som liten, men att jag inte kom ihåg när och var, och att han förmodligen var mycket äldre än mig ändå. Jag blev förvånad när det då kom fram att han [tvärtom] var närmare tio år yngre än mig. Herre jösses, han var ju så enorm. Han sade då "Ja, jag blev bara lång!" på ett sätt som var så gulligt att det fick mig att le hjärtligt, inombords. Vi morsade och bondens son körde vidare med sin traktor, och jag och tjejerna fortsatte beskåda hans underbara kossor.
Nattning av ungen
På kvällen befann vi oss återigen i kyrkstugan, och det började bli sent. Det var varmt och msyigt. Mamma avskyr att sova när det är kallt så hon lät elementet gå. Jag kröp in under ett varmt tjockt gammaldags täcke med Klara och hon somnade väldigt fort.
Medan Ingrid hettade upp vällingen tog jag ett foto där man inte bara såg henne, utan också vedspisen, och skylten ovanför som avslöjar vilket år stugan uppfördes. Herre jösses, vilka minnen som måste rymmas innanför denna kyrkstugas väggar.
Kvällsbestyren
Efter att Klara hade somnat satt jag, Ingrid och mamma uppe en stund och pratade och åt chips med dip, och drack Fanta. Det var jättemysigt. Jag mådde prima. Jag befann mig bland tjejerna i mitt liv, som jag brukar kalla dem, dessa tre magiska människor.
En stund senare gick jag ut och borstade tänderna på bron, och efter att jag då dels hade fotograferat mig själv där jag stod, och även Ingrid när hon sprang mellan stugan och den intilliggande toaletten, ja då gick jag in och kröp ner under det tjocka varma täcket, även jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar