Inköpen
Ledig dag var ett faktum, men på eftermiddagen blev det likväl en sväng in till stan då en del artiklar behövde inhandlas. Det blev lite gott och blandat. En tång för [bredare] popnit av plast, en annan tång för [smalare] popnit av metall, ett muggmålningsset, en flexibel bits-/hylsmejsel, en bilbatteriladdare, och ett rejält 5-pack flyttlådor.
Fråga mig inte vad jag ska med [någon av] nittängerna till, för det har jag inget vettigt svar på. Jag vet bara att jag har gått och suktat efter att få äga en riktig nittång, nu de senaste veckorna. Sen då det slog mig att jag stod inför att välja om jag ville fokusera på tjocka plastnitar eller traditionella nitar i metall, ja då blev det ett val för mycket, så det slutade med att jag tillryggalade båda tängerna. Ja, på den vägen är det.
Konstnären
När vi hade kommit hem och promenerade från parkeringen mot hemmet hanterade Klara sitt muggmålningsset lite slarvigt, med ett klirr som följd. Paketet gick i marken och Ingrid medgav genast att hon hade hört ett kraschande ljud ifrån den lilla kartongen. Mycket riktigt, den medföljande muggens öronformade handtag hade gått i bitar. Suck. Jag blev först [handen på hjärtat] irriterad, då det kändes som femtionio kronor i sjön.
När vi kommit över tröskeln fann jag dock lugnet, och konstaterade att det trots allt följde med rikliga mängder porslinsfärg i detta kit, och det var ju trots allt den som utgjorde det väsentliga. Jag plockade hastigt ut [inte en utan] TRE vita porslinsmuggar ur köksskåpet, och gav dem till Klara med som uppdrag att måla alla tre, varvid hon skulle få ett pris för den jag fann vackrast.
Ja, i ärlighetens namn hade jag nog lite skuldkänslor, då olyckan hade inträffat hade jag skällt ganska högt på ungen för att hon inte hållit hårt i muggen. Ja, jag hade rent ut sagt förebrått henne för oaktsamhet, och hon hade då följaktligen skrålat av skuld så att tårarna sprutade. Nå. Nu blev det vacker porslinskonst istället. Minnen för livet, helt enkelt.
Balkongmys
Klockan var just efter sju på kvällen och det var faktiskt riktigt varmt och behagligt för att vara en bit in i september månad. Ingrid satt ner på den tygklädda fotpallen och Gustaf satt i hennes famn.
De två såg sådär härligt sköna ut, såhär en timme innan solnedgången skulle infinna sig. Herre jösses, det börjar verkligen bli dags för mig att bli färdig med den där militärcykeln, så den återigen får smeka asfalt.
Ungarna på bakgården
Tjugo minuter senare sov ännu varken vår egen unge eller någon av de andra gårdsungarna. Här skojas det i solstolen på baksidan. En av ungarnas mamma anslöt sig och ställde sig och surrade om vardagsting(?) med Ingrid. Jag i min tur rullade upp med Ingrids gamla flickcykel i den lilla allén med såväl krusbärs- som äppelträd, mitt på vår bakgård.
Jag fotograferade några rödgröna äpplen som hängde och dinglade, och fascinerades över det faktum att vi är så förunnade när det kommer till frukt och bär i närområdet. Här har det varit folk med huvudet på skaft som har agerat, i tid. Mycket uppskattat.
En hoppfull batteriladdning
Som sagt köpte jag en batteriladdare tidigare. Mig veterligen är det inget fel på bilbatteriet, men enligt allmän uppgift kan ett plötsligt uteblivande av styrservo bero på att den helt enkelt inte får den kräm den behöver, så jag tänkte — lite som en Hail Mary — att det faktiskt kunde vara värt att lägga 279:- på att kunna utesluta denna orsak.
Ja, sen kan man säkert ha någon slags praktisk nytta av en bilbatteriladdare, någon gång i livet. Nå. Efter flera timmars laddande slog lysdioden över till att visa att batteriet var fulladdat. Jag höll tungan rätt i mun och vred om tändningen. Suck. Fortfarande stendöd servo och lysande rattlampa på instrumentpanelen. Jaja, det var värt ett besök i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar