Old Speckled Hen
Under gårdagskvällen hade jag bestämt mig för att fira de framgångar vi haft med en iskall ale i vardagsrumssoffan. Medan jag väntade på att den skulle nå bra temperatur blev jag emellertid trött och kände plötsligt att tandborsten lockade mer än en öl. Sedan var det sängen och snart därefter hämtade John Blund mig. Mitt i allt detta glömde jag visst bort ölen som låg i frysen. Nu på dagen påminde Ingrid mig. Oj oj.
Jag sken upp när jag såg att glasflaskan inte hade spruckit. Jag tog försiktigt ut den och ställde den i en djuptallrik på diskbänken. Att hälla ut fullt fungerande öl är inte min melodi. Nej, den må ha tappat lite kolsyra men jag tänkte ändå att den skulle bli helt och hållet drickbar. Som sagt, att hälla ut fullt drickbar öl i vasken är inte — och har heller aldrig varit — riktigt min melodi.
Servopumpen: Fulländningen
Nu var det dags. Fulländningen av projektet med styrservopumpen har gått i etapper, men nu börjar det faktiskt att känna som att vi närmar oss mållinjen, så tråkigt vore väl ett fall. Nå. Jag var ledig så direkt när jag hade lämnat Klara på förskolan sprang jag och Ingrid (än en gång) ut på parkeringen. Jag fyllde på spolarvätsketanken med hela fem liter. Jag spädde ut rejält, det är trots allt — förhoppningsvis — några veckor kvar till att minusgraderna kommer.
Sedan var det dags för fronten. Strålkastarspolarna visade sig lättare sagt än gjort. Det var trångt att komma åt att fästa dem och det tog ett par om och men innan vi till sist kom fram till att det blev lättare att få dem att ligga still om vi kunde koppla loss slangarna från dem. Tyngden av slangarna fick liksom att hornen att vilja dra iväg. Dessvärre upptäckte vi att nån slags undertryck fick det att börja porla ut spolarvätska när vi lossade snabbkopplingarna. Minst en tiondel av innehållet i behållaren hade hunnit rinna ut när vi insåg att det faktiskt inte bara var frågan om det lilla som låg kvar i slangen, utan — som sagt — nån slags undertryck som säkert inte skulle sluta förrän spolarvätsketanken var helt tömd. Nå, vi fick göra om och göra rätt.
Vi bytte snabbt strategi och tog den nyss tömda spolarvätskedunken och lät spolarvätskan återvända ner i denna. Vi lät så att säga dunken tömmas, och sedan kopplade vi loss "hornen" (de uppfällbara strålkastarspolarna) och fortsatte fippla för att få fast dem. För stunden var jag tacksam att den ursprungliga bilägaren inte valt till dimstrålkastare; då vi tagit bort plastluckorna som satt var dessa vanligtvis monteras tjänade detta hålrum jättebra tunnel för våra armar att jobba med att få hornen på plats innanför fronten. Det ena av hålrummen jag talar om syns tydligt till höger om Ingrid på bilden här nedan. Det hela blev nu med ens rätt smidigt.
När vi fått allt i ordning kändes det som en idé att testköra spolningen innan(!) vi började montera tillbaka fronten. Ja, både fram- och bakrutan fungerade som den skulle. När jag slog på helljuset fungerade även strålkastarspolaren, på den västra sidan. Den högra hade jag olyckligtvis lyckats bryta sönder plasten på vid demonteringen av fronten. Nåväl, jag spårade snabbt artikeln till '6Y0 955 966' och den verkar gå att få tag på Bildelsbasen för bara nån hundring, så det får jag väl ta tag i nån gång när det lugnat ner sig lite.
Nå, vi skred till verket med fronten. Det var inga konstigheter, egentligen. Ett litet tips till den som av en eller annan anledning ska demontera/återmontera fronten är att vara varsam med dess sidor. Då vi olyckligtvis gav oss in i projektet utan att ens ha kastat ett öga i Haynes visste vi inte hur spröd och känslig plasten var vid infästningen just vid sidan intill hjulhusen. Följden av vår vårdslöshet här blev lite sprucken plast, vilket syns på bilden. Dessbättre hör den spruckna plasten [som tydligt framgår] till den nedre fogen, vilket gör att den inte syns överhuvudtaget. Nåväl, ett litet tips i varje fall, till den som nu ska ge sig an operationen — ta det varsamt när sidorna på fronten ska loss.
I övrigt var det bara ett evigt skruvande. Ingrid drog i ett knappt dussin skruvar (T20) runtom hjulhusen och under fronten, medan jag petade i två snäppet större (T30) svarta skruvar som satt i motorutrymmet, i nära anslutning till grillen. Så, när allt satt som en smäck var det bara att hissa ner bilen från pallarna, och sedan var det verkligen(!) sanningens ögonblick. Jag startade motorn och lade i backen. Jag vred sedan på ratten och trodde då för en sekund att nånting blivit galet. Det var för(!) lätt. Jag kunde liksom vrida runt ratten med bara ett(!) finger, trots att jag inte hade någon fart. Det var helt vansinnigt lätt att ratta ut från P-fickan. Tämligen omgående förstod jag dock att känslan var helt och hållet psykologisk, då jag hunnit bli van vid muskelservo under den här — ytterst plågsamma — perioden som har varit.
Nåväl, allt var i sin ordning, och framgången var nu ett sant faktum. Om man subtraherar min faktiska kostnad från Motorcentralens ursprungliga kostnadsförslag så får jag fram att vi i och med denna gör-det-själv-operation precis har sparat 8 578 kronor. Wow. Det är ju typ en utlandssemester, eller nåt. Det kittlades litegrann inombords, när jag tänkte på det. I mitt stilla sinne valde jag också att inte se det här som att jag hade betalat för en dyr reservdel; utan istället att jag har investerat i mig själv i form av en — hyfsat billig — utbildning.
Belöningen
Vi hade gjort oss förtjänt av nånting smarrigt. Vi tog en premiärtur runt Umeå och avslutade med att svänga(!) in på Strömpilen och Big Boy var det blev hamburgare. Varsitt lyxmål käkade vi. Jag överhörde damen framför mig i kön be att få byta ut den vita dressingen i lyxmålet mot originaldressing. Jag tänkte genast att detta lät spännande, så jag sa lite halvgenerat att jag gärna gjorde som kunden innan mig.
En mer socialt världsvan ryttare hade såklart inte uttryckligen sagt att han/hon ville göra "som kunden innan", utan bara repeterat tilläggsordern, och på så vis fått det att låta som att intentionen att göra så hade funnits där hela tiden; alltså inte att kunden innan var den som hade väckt tanken. Jag drog brett på smilbanden, medan jag stod där i kön och funderade över det stora och det lilla. Vi hade just installerat en servopump, och nu skulle vi snart sitta ner och käka hamburgare och doppa pommes frites. Life was indeed good.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar