Inför ögonläkaren
Det var i januari i fjol som Klaras fyraårskontroll hos BVC gick ner, och det stod då klart att hon är lite översynt och ska bära glasögon för att — förhoppningsvis — slippa det senare i livet. Så, det blev remiss till ögonläkaren och några veckor senare hade Klara sina första glasögon. Sen dess har de bl.a. hunnit bli borttappade mellan parkeringen och hemmet, återfunna av en av kvarterets mer originella herrar, då överkörda/tillplattade, sedermera böjda tillrätta av undertecknad, och många repor senare har de ändå gjort jobbet.
Nå, nu var det dags för en ny synundersökning och troligtvis också någon form av justering i receptet; lika med nya glasögon. Direktivet var att Klara skulle prepareras med ögondroppar som skulle vidga pupillerna. På förmiddagen gick detta ner, och som hon skrek och skrålade. Det var inte populärt alls, men det var ju så illa tvunget. Sekunder efter att dropparna börjat göra verkan växte pupillerna sig gigantiska, och en stund senare var vi hjulburna och på väg mot destination.
Jag ser nu också att fotot ifråga är lite av en smygreklam för — det i och för sig riktigt vettiga — projektet Hållbara Ålidhem. Nåväl, Klara och Ingrid skulle till NUS och ögonkliniken; jag skulle in till stan och jobba. En förälder räcker i sådana här lägen, sägs det väl enligt kutym. Nåväl, i sanning vill jag allra helst alltid vara på plats. Nåväl. Just innan Svingen skildes våra vägar åt.
Lunchen
När jag fick lunch åkte jag ner till McDonald's. Jag hade gjort ett tappert försök på förmiddagen men hade i sista stund i kön kommit fram till att jag aldrig skulle hinna, så jag hade då fått hoppa ur kön. Det känns alltid lika vanskligt att tvingas cancellera när man väl ställt sig i en kö, i synnerhet kö till mat. Suck. Nåväl, nu — några timmar senare — var jag tillbaka, fast besluten att få käk. Någon innan mig i ledet surrade om majonnäs, och då väcktes en tanke. När det blev min tur frågade jag tjejen bakom disken om hon trodde att det var helt vansinnigt att smeta majonnäs på cheeseburgare. Nej då, det trodde hon inte. Nå, då fick det bära eller brista. Jag köpte en tub, och väl nedslagen i soffan uppe på tredje våningen fann jag mig sittande, doppande. Det var faktiskt inte alls illa. Tvärtom, rekommenderas. Prova i alla fall. Inget är för alla, men allt är för någon.
Nya glasögon
Jag slutade klockan fem och mötte då upp tjejerna på Rådhustorget. Vi sprang in i MVG och åkte upp till Smarteyes, var vi fått god hjälp med Klaras glasögon både en och två gånger tidigare. Nå. Vi blev expedierade och fick en låda med glasögonbågar att testa fritt mellan. Jag och Ingrid hade sagt att Klara själv fick välja de hon tyckte bäst om, och så blev det också.
Det tog sin lilla tid (varvid det var klockrent att jag och Ingrid hade erbjudits kaffe), men slutligen hade hon valt ett par. Klockrent. Jag gjorde upp lite teknikaliteter med säljaren och samtidigt gjorde han nån slags slutgiltig mätning av Klaras ögon med nåt märkligt instrument i vilket hon skulle fokusera på en röd prick, och sedan var vi färdiga. Jag lär få ett SMS när glasögonen går att hämta ut. Spännande.
Middagen
Det skulle bli palt till middag, per undertecknads förslag. Nationalrätten, som jag ibland skämtsamt säger. Nå. Jag och Klara åkte ner på Maxi och handlade vad som behövdes, och trots att jag hade lovat Klara att hon skulle få vit choklad för att hon hade varit så duktig så valde hon helt frivilligt att byta ut detta mot tio stycken källarfranska. Snacka om nyttig tjej, i jämförelse mot chokladen. Nå.
När vi var tillbaka hemma hade vi allt, förutom mjölk, skulle det visa sig. Är det nånting jag inte klarar av så är det att käka palt utan mjölk på bordet. Det var bara att vända och dundra ner till Maxi en andra gång. Inte mindre än två paket härlig 3% mjölk blev det, och en stund senare satt vi till bords och lät palten väl smaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar