Baknavet: Dissektion
I etapper har jag under det senaste året utforskat de rörliga delarna i militärcykeln, en efter en. Vad jag tycks ha sparat till sist är en av de viktigaste bitarna, nämligen det bakre navet. Ja, faktum är att ända sedan jag var ett litet barn har jag varit rädd för just demontering av cykelns nav, detta då jag av något outgrundlig anledning har fått en slags rädsla för att små kulor ska trilla ut ut lagerbanor och låsringar ska sprätta åt all fanders väg, så fort man öppnar upp denna stängda lilla värld.
Ja, av just denna anledning har jag gärna skiftat hjul, sadlar, och dylikt på olika cyklar, men hållit mig ifrån just de där delarna som innehåller lagerbanor; nämnvärt nav, vev, och styrparti. Men som sagt, jag har börjat kämpa med mina demoner. Under den gångna sommaren har jag gett mig på såväl militärcykelns vevparti (nämnvärt uppdelat i episod ett, två, tre, och slutligen del fyra) och sedermera även styrpartiet.
Jag finner det rätt kul att gå igenom dessa fyra delarna såhär i efterhand. I tidseran för det första avsnittet var jag ännu bara i tankestadiet, var jag funderade över hur man egentligen skulle bära sig åt för att få upp den förbaskade veven. I det andra avsnittet hade jag vågat mig på öppning, men var ännu alltför feg för att lyfta ut vevens innandöme ur vevhuset, så jag nöjde mig där med att försöka rengöra — ytterst ytligt — m.h.a. hushållspapper och bromsrengöring, varefter jag helt enkelt låste fast delarna på plats igen. Såhär i efterhand förstår jag att detta inte tjänade nämnvärt mycket till. Nå, i den tredje episoden går jag verkligen all in och plockar ner veven helt och hållet. Jag var noggrann med att dokumentera varenda steg med bild och ibland (för mig själv) även videoklipp, för att vara säker på att inte låta förvirringen vinna mark. Slutligen, i episod nummer fyra har jag blivit rutinerad, och plockar ner ytterligare en vev, här utan att reflektera särskilt mycket över vad jag gör. Det flyter helt enkelt på.
Nå, det var faktiskt igår onsdag som jag fick ett infall och gav mig an att ge mig på den sista outforskade atmosfären, nämligen hjulets nav. Jag valde det bakre hjulet av flera skäl. Dels har drivlinan känts halvtaskig ända sedan jag landsatte den här projektcykeln tidigare i somras. Det har liksom knackat någonstans inifrån cykeln under färd. Inte bra, usch nej. Vidare, inte bara är bakhjulet av naturliga skäl snäppet mer avancerat än framhjulet, utan i hela mitt liv har jag accepterat det faktum att cykeln bromsas in när man för tramp-veven bakåt (ja, klassisk fotbroms alltså), men jag har aldrig fått nån klarhet i vad som i själva verket går ner inuti hjulet. Att börja göra sin läxa online kändes inte bara tråkigt, utan också som en spänningsdödare. Nej, nu var det bara att plocka fram arbetshandskarna och lätta på skänklarna, ty här skulle skruvas.
Jag fick onekligen en dålig start. Täckmuttern över en kulring på ena sidan av navet snurrade hur mycket jag än envist vred på nyckeln. Till sist sprack tålamodet och jag plockade fram hammare och dorn. Jag bankade helt enkelt nämnda täckmutter i småbitar, och lagerringen (som syntes rymma 7 kulor) därunder blev också skrot, om än kulorna klarade livhanken.
Som om detta inte var illa nog märkte jag även att uppemot en centimeter av axelns gängor hade blivit tillintetgjorda. Det som varit gängor hängde nu som tunn ståltråd, sjaskigt virat runt axeln. Suck. Nå. Frågan återstod, hade de trasiga gängorna (som uppenbarligen var roten till denna hop av problematik) uppstått under mitt försök till demontering, eller var det helt enkelt jag som i och med mitt försök att plocka isär navet uppdagade ett problem som funnits länge, och kanske rentav varit orsaken till det "klånkande" ljud som kommit ifrån drivlinan under färd i princip alltsedan jag fick ihop den här cykel, nu i somras? Jag hade inget direkt svar på den frågan, och kände heller inte att det var av största angelägenhet att finna ett. Vad viktigare var, jag hade fått en inblick i hur det fungerar, inuti. Jag sken, inombords, den lilla tragedin till trots.
Baknavet: En sprängskiss utan navhylsa
Det var som sagt igår som jag skruvade isär navet på en av militärcyklarna, med viss irreversibel skada som följd. Nå. Antagligen var jag — i mitt undermedvetna — så förkrossad över det faktum att åtskilliga nav-delar var trasiga, så jag fick ingen rätsida på själva mekanismen. Ja, jag talar då om den nämnda fotbromsen. Det var som att jag fick hjärnsläpp, jag såg helt enkelt inte den röda tråden i mekanismen. Det sista som vilade på tankemässiga plan var en visuell sprängskiss föreställande hela navet, och jag låg då där och försökte få det att falla på plats. Jag blev alltmer frustrerad över att inte få ihop det, för mitt eget stilla sinne, när jag till sist fann någotsånär ro av att läsa en väldigt pedagogisk beskrivning av den klassiska fotbromsen, skriven av Sheldon Brown.
Och det var ungefär då det plötsligt slog mig; jag hade varit så snurrig, jag hade sett hela "pusslet" från fel perspektiv (läs: spegelvänt), och det var därför jag hade inte funnit logiken i att bromshylsan klämdes till (varvid den expanderade) vid "bakåttramp". Fast så såg jag det ju så tydligt, drivlinan (läs: drev och kedja) går ju till höger om hjulen, och från detta perspektiv kläms ju drivaren naturligen in i bromskonan som i sin tur klämmer in i bromshylsan som expanderar ut mot navhylsan som bromsar upp cykelfärden.
Hela tiden när jag hade suttit med hjulet/navet framför mig hade jag av Ödets nyck/slump hållit drevet på vänster sida. Yrt, ja visst. Allt var nu plötsligt så självklart, helt plötsligt. Herrejösses, så snurrig jag hade varit, först. Det är svårt att beskriva med ord, men jag rekommenderar alla som sitter på ett gammalt nav av fabrikat Novo/Huskvarna att ta sig mot att öppna upp det. Ni har inget att förlora — allt att vinna. Nå. Det första jag gjorde när jag klev upp ur sängen denna tidiga torsdagsmorgon var i varje fall att fotografera en levande "sprängskiss" av navet, inte minst för att jag planerade att skina för mina kollegor med mitt tilltag.
Måltiderna
Under arbetsdagens lunchrast sprang jag ner på Konsum och fann då nånting smarrigt i fyndhörnan. Det var "viltskav", och tjugofem kronor kändes som hittat. Sisådär fyra minuter i mikrovågsugnen, och aj va gott det var. Det lilla(?) Luleå-baserade företaget Kalas-Mat låg då bakom den här färdigrättsförpackningen.
Vidare, när kvällen kom skulle min älskade hustru servera nånting sagolikt ljuvligt. Att det skulle bli nånting utöver det vanliga kom som lite av en överraskning, och aj vilken sådan. Det var en slags fläskgryta med inslag av svamp, och ris till detta. Det var i ärlighetens namn länge(!) sedan jag åt nånting så gott.
Hi " jag undrar med vad som det ska smörjas med ... Enbart fett eller även olja, kanske Jag har gjort som dej Demonterat hela navet, å just nu har växlingen i ett Bad.
SvaraRaderaMed tack' på för hand.
SvaraRadera