Enligt vissa rykten så är det möjligt att (jml. Ove Sundberg) göra jobbet själv, fast man behöver mycket smörjmedel, diverse brytverktyg, en rad svordomar, och oftast kommer man ändå inte undan utan att göra ett par estetiska skråmor på fälgen ifråga. Nu är det ju fula plåtfälgar som dessa däck ska sitta på, så jag kunde väl egentligen inte bry mig mindre, men efter att ha läst både tre och fyra diskussionstrådar så verkade i alla fall de allra flesta vara eniga om att just det här med omläggning av däck var just en sådan grej som man faktiskt bör överlåta till ett garage.
Visst, fast många verkstäder verkade vilja ha tvåhundra kronor per däck. Det skulle bli en nota på åttahundra kronor för att lägga om alla däcken, lika med fruktansvärt. Jag hade dock läst om en man några mil utanför stan som på sin enkla hemsida skrev att han lade om däck för endast hundra kronor per däck, vilket skulle landa oss på ("endast") fyrahundra kronor. Nu satt jag med telefonen och försökte frenetiskt att hitta igen den här mannens webbadress, mest för att veta vilken by vi skulle ställa sikte mot. Suck, det gick inget vidare.
I vemod slog jag telefonnumret till nån annan mindre däckverkstad en bit utanför stan som jag hittade. Denna kunde lägga om däcken för ("endast") etthundrafemtio kronor per däck, vilket skulle landa oss på sexhundra kronor. Suck. Jag sa att jag skulle återkomma. Sedan kom jag av en slump att landa på en för mig okänd aktör på däck- och bilmarknaden; Västerslätts bilservice. Enligt uppgift från hemsidan så kunde de lägga om däck för "från" hundra kronor per däck, vilket faktiskt lät helt ok.
En stund av navigation (innefattande Google Maps med röstvägledning) senare var vi framme. När vi kom in garaget var känslan väldigt speciell. Det var ett gäng grabbar från Mellanöstern, och en av dem satt vid ett skrivbord med en kopp kaffe och en cigarett i handen. Det här kändes som i värsta filmen, och jag tyckte verkligen om det, då jag var mitt i det. Jo, visst kunde de flytta över mina däck, inga problem.
Jag hade ju med mig de nya och de rullade jag snabbt in, och sedan lättade vi snabbt ankar från Västerslätt och åkte hem och stuvade in de gamla vinterdäcken (tyngre med fälg, suck) och sedan tillbaka till grabbarna ute på Västerslätt. De sa att de troligtvis skulle ha dem klara till på måndag. Lugna puckar. Jag sade glatt åt dem att de inte alls behövde stressa med våra hjul, utan det var rentav så att om någon kom in och — uttalat — hade bråttom med att få på sina däck så fick de gärna skjuta in denna före oss i kön, då vi ändå inte planerar några resor mot hala fjälltrakter nu i dagarna. Det fick ta den tid det tog, helt enkelt. Ett humant pris var det viktigaste.
En stund senare hade vi köpt en stor färdigpizza, och på väg ut från stormarknaden gjorde jag dagens goda gärning i att köpa senaste numret av Vasaplan, en tidning i ungefär samma anda som Situation Sthlm, vilken jag tycker verkar för ett väldigt bra syfte. Det hade jag gott råd att lägga fyrtio kronor på.
En stund senare satt jag och Ingrid i soffan och åt en sen lunch, och ytterligare lite senare hämtades Klara och sedan dröjde det inte länge förrän lägenheten var fylld med lekande ungar, just i vanlig ordning. Det har jag dock inget emot. Inte alls, det hör till det bästa med vardagen, om jag ska vara ärlig.
Ingrid gjorde korvstroganoff till middag, oerhört smarrigt. Rikligt med grädde innehöll den, just som jag älskar den. Min hustru kan verkligen sin korvstroganoff, det ska hon ha evig cred för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar