Hujeda mig, nu kommer vintern, på riktigt. Denna tisdag hade snöstormen attackerat för fullt medan jag cyklade hem från stan på eftermiddagen. Jag hämtade Klara och denne verkade inte alls brydd i det fruktansvärda vädret. Tvärtom, hon satte sig på rumpan och åkte kana nedför slänten. Oj oj oj oj. Tur att det finns täckbyxor, jag säger då bara det.
Framåt kvällen samlades gårdsungarna och säsongens första snögubbe började byggas. Först hade dom rullat tre gigantiska klot och jag lyfte med stor möda upp dem, ett efter ett, och placerade dem på varandra. Sen hann jag dock inte gå många steg tillbaka mot portuppgången (ja, jag var för oskön i klimatet för att vara ute och aktivt bygga med dem, plus att jag tror att mina täckbyxor är nedpackade i nån låda) förrän jag fick upp ett orosmoln. Det var onekligen gigantiska snöklot som jag hade staplat, rullade av typisk blötsnö. Skulle det övre av de tre kloten släppa och dunsa ner vid sidan skulle det i värsta fall kunna skada något av barnen, eller?
Kanske inte, jag kanske fick upp en snudd på orealistisk bild, för mitt stilla sinne. Nåväl, jml. better safe than sorry tog jag några raska steg tillbaka och lyfte ner den översta av de tre kulorna, varvid jag sa till barnen att de faktiskt för egen maskin fick lov att konstruera ett lämpligt (läs: av en storlek som de själva förmår lyfta upp) huvud till snögubben. Det gick bara sisådär tio minuter så ropade de ut mig igen, och minsann, de hade fått till det. Jag stack dem en morot ur kylskåpet och gick ut och petade in lite grus för ögon på varsin sida av snögubbens huvud, och sedan fick den en tomteluva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar